I början av veckan fick jag för mig att vi skulle försöka oss på att spåra lite.
Jag visste inte riktigt hur det skulle gå för det var så himla länge sedan Diezel fick spåra och det lilla monstret har aldrig spårat i hela sitt liv förut.
Jag började med att lägga ett litet ganska rakt spår till Bamze på ca 25m. I slutet la jag en av alla alla hans favoritleksaker. Flätan, som man kan kampa och leka med och så la jag en köttbulle i en burk.
Sen snittslade jag ett spår till Diezel, som innehöll en rät vinkel, två apporter i form av ett par vantar och så en fläta i slutet. Själva spåret från start till slut blev väl en sådär 150meter kanske.
Medans spåren fick "ligga till sig" så gick vi på en mysig promenad bort till dammen, så de blev rastade ordentligt och så fick de springa av sig lite.
♥
Väl tillbaka så tänkte jag att Bamze skulle få börja. Jag hade tagit med selen som jag köpte till Diezel när han var ganska liten. När jag tog fram den såg han så fundersam ut. Jag spände in det nästan till det minsta och då passade det perfekt. Nu hade spåret legat i ca 45-50minuter.
Jag tog honom i kopplet och sneddade spåret. Han nosade och nosade, gick över och förbi. Jag vände och sneddade spåret nån meter längre fram och då såg det ut som att det gick upp ett litet ljus för honom.
Han satte ner näsan i marken och började följa spåret, ända till slutet.
Det var så kul att se honom. Jag berömde, tjoade, blev glad, klappade om honom, gav honom massor av köttbulle-bitar och lekte med flätan.
Han blev så glad så han höll på att krypa ur skinnet, svansen gick som en propeller och han mumsade i sig köttbulle-bitar för glatta livet. Sen kampade han som bara den med flätan.
När vi sen började gå mot bilen såg det ut precis som att han ville spåra mer...
...så jag gjorde faktiskt ett litet spår till åt honom.
♥
Medans Bamze fick sitta i bilen och vänta på nästa spår så fick Diezel gå sitt:
 |
| Diezel spårar. Bild tagen av Marie-Louise Muhr våren 2011 |
Jag tog Diezel och sneddade spåret, det såg ut som att han tog upp det på en gång. Sen blev jag så osäker. Eftersom jag hade snitslat så såg jag att han inte alls gick där han skulle. Men matte ska nog sluta att fundera på om Diezel kan detta eller inte. Det är ju inte jag som har en super nos på en lång collie-näsa.
När jag tittade närmre på snitslarna så såg jag att det blåste på rätt så rejält, åt det hållet som Diezel gick. Spåret måste ha flyttat sig med vinden.
När första apporten/vanten kom, gick han in på spåret och tog den. Jag blev så glad och berömde honom massor och matade med köttbulle-bitar. Sen när han fortsatte spåra så gick han en bit ifrån snitslarna igen, när vinkeln kom fick han lite problem, men det löste han efter lite trixande och letande. Han tog andra apporten oxå och sen kom han till slutet. Å vad duktig han var min fina colliekille.
♥
Sen blev det då Bamzes tur igen. Det spåret hade legat max
25minuter-1 halvtimme. Men jag tog ut honom ur bilen och han var så förväntansfull. När jag tog fram selen blev han galen, han hoppade, stutsade och höll nästan på att krypa ur kroppen. När jag höll fram den satte han sig helt still. Jag selade på och vi gick mot spåret.
Tänk vilken arbetsglädje det är i denna lilla hund, det är så otroligt kul. Han bara älskar att göra allt som matte tar sig för med honom och han är så alert hela tiden.
Lite förvirrat var det i det här spåret först, men sen tog han upp det klockrent och följde ända till slutet. Även här såg det ut som om han ville fortsätta mer.
♥
Nu när detta gick så bra ville jag testa dagen efter igen.
Jag körde samma upplägg två korta spår till Bamze och ett längre till Diezel. Men denna gång fick Diezels spår bli ca 300m, med fler vinklar och klurigheter. Eftersom Bamze så gärna ville fortsätta dagen innan så förlängde jag det ena spåret lite. Det första fick bli ca 25m, med det andra ca 40m.
Jag gick första spåret med Bamze. Det gick bra, men det gick inte riktigt lika bra som dagen innan. Han var inte riktigt med på noterna och vi fick snedda spåret flera gånger, men till slut så tog han det och följde till slutet.
♥
Sen fick Diezel komma ut. Det var verkligen hans spårdag denna dag. Han såg ut som att han tyckte det var jättekul, nu när det var lite klurigare. Första apporten var inga problem, inte första vinkeln heller. Andra aporten tog han oxå och även andra vinkeln, sen när jag hade vinklat in mot ett snår blev han lite fundersam och gick runt lite innan han tog upp det. På andra sidan hallonsnåret var det lite mer sly, när man kom igenom det hade jag gjort en stor böj och sen avslutat med hans matskål. Å vad glad han blev när han hittade sin kvällsmat mitt ute i skogen :)
Han fick äta lite, fick lite falukorv och sen fick han äta resten i bilen, medans jag tog ut Bamze igen.
♥
Bamze var jätteivrig och ville iväg hela tiden, men var alldeles för okonsentrerad på att försöka ta upp spåret. Vi sneddade flera, flera gånger, men han ville bara över på andra sidan vägen, Där Diezels spår var.
När det nu inte gick någe bra, tänkte jag att det är bättre att bara strunta i det, jag få göra ett nytt försök en annan dag.
Det är ju faktiskt inte hela världen...
Vi körde bara några lydnadsövningar i stället, bara för att få ett bra avslut och göra något roligt, innan vi åkte från skogen. När vi sen kom hem visade det sig att Bamze var dålig i magen.
Kanske därför det inte gick lika bra denna dag, vad vet jag.
Jag vet i alla fall att det är så kul att jobba med mina underbara colliepojkar. Och att både de och jag mår så otroligt bra av det.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar