GOD JUL!!!

Idag såhär på julaftonsmorgonen tittar vi in lite snabbt för att lämna ett par julkort från Diezel och Bamze. 

 

Vi önskar er alla en riktigt GOD JUL!!!

♥

Min prins fyller år...

Idag kommer det ett litet inlägg här hos mina underbara colliepojkar...

Anledningen är att jag vill uppmärksamma att våran vackra och kloka collie-kille Diezel fyller år.
Vad fort tiden går!! Tänk att denna ljuvliga lilla prins har blivit så stor. Eller stor och stor, han är ju ganska liten för att vara hane och framför allt för att var son till pappa Rex, som är så stor. Men i jämförelse med hur liten han var, har han nu utvecklats till en fullvuxen stilig herre.

Ett stort grattis till dig min trogna vapendragare och älskade vän på din 3 årsdag.

Jag är så tacksam över att just du hamnade hos mig. Matte vet inte vad hon skulle göra utan dig.

Min önskan är att åren tillsammans med dig vid min sida blir många och långa.

 ♥

November

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev här, så jag kände för en liten uppdatering. Tyckte även att det var på tiden att "vintra" till bloggen lite. Därför har jag bytt bakgrundsbild och lagt in en vinterbild på Diezel från  förra året, Vad tycks??

Idag har vi haft en riktigt gråmulen och regning dag. Men pojkarna har fått lite aktivering i form av promenad, apport-träning och spår. Det var bara att stoppa in dem båda i duschen efter dagens aktiviteter. Just då önskade jag faktiskt att jag hade valt den korthåriga varianten av collie i stället för den långhåriga.

-FY VAD DE SÅG UT!!!

Men men det är sånt man får stå ut med.

Båda två var in alla fall superduktiga idag. 

Det var faktiskt första gången som Diezel fick vanliga apporter i spåret, vilket gick kanonbra, han plockade alla utan problem. Även mitt lilla yrväder var jätteduktig. Insåg idag att det är dax att öka på svårighetsgraden en aning för honom. Det är nog det värsta med mig, att jag inte ger dem nån utmaning, utan gör det oftast för lätt för dem båda. Men men jag får väl försöka höja ribban lite i taget och se hur det går.

Han börjar bli så stor nu våran lilla Bamze-bus. Tänk på tisdag är han redan åtta månader. Man märker att han börjar bli större, men han har fortfarande inte börjat lyfta på benet ordentligt. Ett par gånger har han gjort det, men det ser ut som att han inte riktigt förstår varför han gör det :)

Nej ni, nu skall jag pallra mig i säng. Det är ju faktiskt en dag i morgon oxå.

Ha det gott!!

Kramar Ida

Senaste tiden...

Förra veckan gick i hundens tecken.

Vi har gått promenader, tränat sök, varit på utställning, träffat trevliga hundmänniskor och varit på agilitykurs. Att ha hund är inte bara ett intresse, det blir hela ens livsstil. Jag vet inte vad jag skulle göra utan mina underbara hundar.

Lördagen den 1/10:

Då tränade vi sök, det var nog över två månader sedan sist. Men grabbarna kom ihåg vad man skulle göra och de var så duktiga båda två. Den här gången pratade vi lite om uppvärming innan man skall köra igång och vi var mycket noga med det innan det blev våran tur.

Först körde jag med Diezel, han fick riktig prövning för det satt en löptik i en bil en bit bort, trots det så var han jätteduktig och fann "gubben i skogen".

Sen körde jag med Bamze. Det är så kul för han är som ett litet spjut ut i skogen. Den här gången gjorde vi det första riktiga "skicket" med honom och matte blev så stolt när han hittade "gubben". Jätteduktig liten skitunge!!

Söndagen den 2/10

Efter en riktigt tidig morgon tillbringade vi (jag, Diezel, Bamze och husse) förmiddagen i Västerås tillsammans med en massa andra vovvar och "hundgalna" människor.
Det var Bamzes första utställning och den andra någonsin för min del, vilket kändes lite pirrigt. Men domaren var jättetrevlig och Bamze skötte sig fint. Så jag är jättenöjd över söndagens insats.

 

Han gick i Valpklass 6-9mån. Domare var: Yvonne Brink
Bamze kom på 2:a plats (av 2 hanvalpar) med följande kritik:
Maskulint huvud, bra längd, bra ögonfärg, Ngt mer stop, Ngt brett ansatta öron, bra underkäke & hals & skuldra. Behöver utveckla sitt förbröst, bra kropp, medelkraftig benstomme, ngt hög has, rör sig bra från sidan, men behöver bli fastare. Välskött päls

 

Onsdag 5/10 

 Då var det agilitykurs för Diezels del igen. Denna gången åkte vi dit lite innan och tränade på lite slalom, tunneln och släptunneln, vilket gick superbra.

Sen när kursen började och alla hundar kom så blev Diezel helknäpp. Han PEP och TJÖT hela tiden, det visade sig att en av tikarna som var där löpte. Inte alls kul, men så kan det vara. Jag hade ändå turen på min sida, för just denna lektion så var bara hundarna med första halvtimmen. Sen gick vi in i klubbstugan och hade teori.


Torsdag 6/10

En mycket regning dag. Åkte in till stan med båda colliepojkarna och träffade pappa Rex, Hetsa och matte. Vi tog en regning men skön promenad med våra fyra långnäsor. Sen blev vi bjudna på fika hemma hos dem, till pappa Rex´s förskräckelse.
-Vad skulle dessa j***a ungar med och göra!!

När vi åkte bestämde vi att vi skulle försöka oss på lite viltspår nästa gång vi träffas och Diezel fick därför med sig en rådjursklöv hem.
Gissa om han blev lycklig.





Fre, Lör, Sön 7-9/10

Den här helgen har det bara varit lungt. Vi har bara gått ett par promenader. I lördags hade jag med mig kameran och tog ett par bilder på mina godingar. Här får ni en på Bamze.



Visst har han blivit stor??
Jag tog fram tumstocken och mätte igår. Då insåg jag att han och Diezel är exakt lika höga. Oj oj hur skall detta sluta. Lika hög som storebror vid 6,5månaders ålder.

I morgon får husse ta hand om den stora collien, för då ska jag ta med mig den lilla på valpkurs :)

Hoppas ni alla får en bra start på den kommande veckan.

Tänka sig: ännu mera agility.

Fjärde tillfället:
I onsdags var vi iväg för fjärde gången på agilitykurs. Vi kom dit ca en halvtimma innan så vi hann med att rasta ordentligt och värma upp.
Den här gången kopplade vi ihop hopphinder och gungbrädan. Samt långhindret tillsammans med flera hopphinder. Först körde jag bara på låg höjd med Diezel, eftersom han hade visat hemma att han tvekat lite när vi tränade på hög höjd. Allt eftersom tiden gick höjde vi mer och mer och det var inga problem alls.


Han var så taggad och tycket att det var så himla roligt hela lektionen, så när kursen sedan var slut så stannade vi kvar en liten stund extra och tränade på lite slalom, släptunneln, samt däcket på låg höjd.
Det gick kanonbra och var inga tveksamheter alls.


Det kändes så himla bra!!
Nu ser vi fram emot nästa kurstillfälle...

Utställning.

Lördagen den 24/9 var det utställning i Lindesberg. Först hade jag tänkt att anmäla Bamze dit, men eftersom vi redan var anmälda till Västerås den 2/10 så kände jag att det skulle bli lite förmycket med två helger i rad. Men eftersom två av systrarna skulle till Linde så slog vi två flugor i en smäll och passade på att hälsa på "mormor" & "morfar" den helgen. Vi åkte upp på fredagen och sov över, sen på lördagsmorgonen begav jag och Bamze oss mot utställningen medans Diezel fick vara kvar hos mina föräldrar.
Tänkte att det skulle vara bra miljöträning och framför allt nyttigt för Bamze att åka någon stanns utan Diezel och så tyckte jag nog att det skulle räcka att hålla reda på en hund på utställningsområdet.


-Men tji fick jag!!
Jag hade glömt stamtavlan med vaccinationsintyg hemma, så Bamze fick inte ens följa med in. Det kändes lite snopet att få gå och sätta honom i bilen och att jag fick gå in själv. Men sådana är ju reglerna.


Jag tittade medans syrrorna gick. Den ena kom trea och den andra femma, men med bra kritik. Eftersom ingen av dem gick vidare så följde de med oss till bilen så Bamze fick träffa dem i stället. Det var så kul för dem att få leka en liten stund.


-Nu när jag känner efter så inser jag  nog att jag börjar bli lite spänd av förväntan inför helgens kommande utställning...

Mera agility...

Vårt tredje agilitykurstillfälle:
Den dagen lyckades vi få med oss husse och Bamze. Tyckte det var bra miljöträning för "lillebror" och så ville jag att A skulle se vad kul Diezel tyckte det var med agility.


Den här dagen kopplade vi ihop två hopphinder och långtunneln. Diezel fick börja. Han hoppade över första hindret som var rätt så högt. Men vid det andra så var han troligtvis bara fokuserad på tunneln för han sprang rakt in i det andra hindret med näsan. Han tyckte inte alls att det var kul och  försökte med att krypa under hindret vid nästa försök. Tillslut fick jag honom i alla fall att hoppa och han avslutade med tunneln i världens fart :)
Nästa gång det var våran tur ville han inte heller hoppa. Vi insåg då att han troligtvis blev bländad av solen så vi började i andra änden och då var det inga problem alls.
Nästa hinder att testa var bordet. Det är ett bord som hunden skall hoppa upp på och stanna i fem sekunder innan den får köra vidare.


Vi fick även prova på två balanshinder, gungbrädan och A-hindret. Vid alla balanshinder finns något som kallas för kontaktfält. Det är en markerad sträcka som hunden måste nudda för att klara hindret. Vi lägger ner en stor del av träningen på att hunden skall ha minst en tass (gärna två) på kontaktfälten innan den får gå vidare över hindret. A-hindret var inga problem, Diezel såg ut att tycka det var jättekul och han har verkligen förstått att i det här med agility skall man använda sig av fart. Det är så kul eftersom han inte har så mycket tempo i sig annars. Gungbrädan var lite konstig eftersom den rörde på sig, men även den tyckte han var rolig.

Matte är så glad över att vi äntligen har hittat något som Diezel verkligen älskar, förutom att valla får.

Agility: Andra kurstillfället

Det andra kurstillfället vi hade var en söndag och dubbellektion. Vi började dagen med att hoppa i regnstället och åkte hemifrån straxt efter kl 09:00, för att hinna dit i tid. Vi gick en runda för uppvärmning och rastning sen drog vi igång kl 10:00. Denna dagen fick vi gå igenom slalom, tunneln med släp, däcket som hunden skall hoppa igenom, ett balanshinder och långhopp.

I början gick allt jättebra. Vi körde på och Diezel tyckte det var jättekul. Slalomen började han förstå redan vid andra-tredje försöket. Det är bara för matte att lära sig hur man skall visa saker på bästa möjliga vis.

Sen gick vi igenom "däcket", ett runt hinder som hunden skall hoppa igenom. Först fick vi försöka på den låga höjden (som egentligen är för small och medium-hundar). Det var inga problem och även detta gillade han. Sen vände vi däcket så det blev lage-höjden vilket också gick jättebra, ända tills vi skulle koppla ihop hinder. Vi satte en tunnel efter. Jag satte Diezel framför däcket och gick själv fram så jag skulle hinna med att styra in honom i tunneln.

Tyvärr var nog Diezel bara fokuserad på tunneln då, han hoppade lite försent så han kraschade rakt in i däcket. Om det bara hade varit det så hade det inte varit någon fara. Men däcket sitter uppspänt i en slags ram av fyrkantsprofiler som är vändbar och den ramen sitter uppspänd i ytterligare en ram som håller hela hindret uppe på plats. När Diezel ramlade ner lyckades han få in höger baktass mellan de två ramarna och klämdes fast. Varpå han bara tjöt och fick panik. Det samma fick matte, som skulle försöka rädda sin älskling.
-Jag var så lugn jag kunde när jag försökte få loss honom och jag daltade inte med honom efteråt för att inte förstärka rädslan. Trots det var jag livrädd och trodde nästan att han brutit tassen eller benet.

Men när vi kontrollerat att det verkade ha gått bra så sänkte vi hindret så han fick prova att hoppa igenom däcket igen. Han hoppade igenom men inte riktigt med samma fart som innan.
Tyvärr så ville jag lite senare testa att höja till rätt höjd, men då ville han inte hoppa, så vi körde bara vidare på den låga höjd. Vi får hoppas att det inte blir ett problem i framtiden.

När vi skulle testa vad jag kommer att kalla för "bommen" hade jag ingen aning om hur det skulle gå. Detta hade Diezel aldrig testat förut. Det är ett hinder där hunden skall balansera på en planka som först går upp, sen rakt och sen ner igen. Det var absolut inte något problem. Det är så kul att se att Diezel tycker att det är så himla kul.

Många hundar brukar tycka att släptunneln är lite äcklig att gå igenom, framförallt när den är blöt. Men det hade inte Diezel heller några problem med.

Sen fick vi testa långhopp. Det är ett lågt men långt hinder. Detta hade Diezel lite svårt för. Vi fick minska ner till två plankor och då gick det bra. Vi testade några gånger och satte ihop det med släptunneln. Efter några försök kunde vi fylla på långhindret med en planka till och sista försöket hoppade han hela vägen över  och gick genom utan att vi höll i släpet alls. Duktig kille!!

Jag kan tala om att både collien och matten var mycket trötta men också otroligt nöjda efter dagens agilitylektion :)

Agility: första kurstillfället...

I torsdags kväll dumpade jag och Diezel hans lillebror i traktorn hos husse, sen åkte vi till klubben för att börja våran agilitykurs :)
Vi började med att samlas i klubbstugan för lite genomgång där vi fick förklarat för oss vad agility var och sen gick vi ut och fick prova på de första hindren. På en gång märktes det att Diezel verkligen tyckte det var jättekul.
Vi har ju bara testat på agility en enda gång förut och det var i somras, redan då insåg jag att han verkligen gillade det.

Vi är 10 kursdeltagare så vi delades in i två grupper. De stora hundarna (som kommer gå i large-klass) i en grupp och de mindre (small & medium) i den andra. Det var hopphinder och tunneln som var de första hindren vi fick öva på.
De första hoppen gick bra, men när jag skulle börja springa på hindrets vänstra sida blev Diezel förvirrad och sprang förbi också. Efter några försök fungerade det i alla fall.

Sen skulle vi köra tunneln. Det var inga problem alls för Diezel. Vi har ju tränat "igenom" så himla mycket på andra saker. Först provade vi när tunneln var ihopskjuten, sen drog vi ut den mer och mer ända till full längd och sen böjde vi den oxå. Även här blev det svårare när jag sprang på tunnelns vänstra sida i stället för den högra. Men det gick bra det också efter en stund.

Eftersom Diezel vet vad "igenom" betyder så använde jag det ordet som kommando när han skulle genom tunneln. Men det finns ju fler hinder som han ska genom, så nu måste jag bestämma mig för vad jag skall använda för kommando till de olika hindren.
Skall i alla fall försöka vara konsekvent med att säga "tunnel" till tunneln. Sen får vi se vad de andra hindren skall döpas till...

Torsdagens spår...

I torsdags var det riktigt skapligt väder, så jag tog med mig colliepojkarna ut i skogen för att spåra lite. Som vanligt fick Diezel ett lite längre spår och Bamze två korta.
Denna dag fick jag för mig att träna lite med vanliga pinnapporter. Förut har jag bara haft dem hemma och visat dem och låtit Diezel ge mig dem. 
Nu tog jag med dem till skogen och testade att lägga ut dem på stigen medans Diezel såg på, så fick han ge mig dem. Testade även att få Bamze att plocka upp dem, vilket han så gärna gjorde. Snart borde det vara dax att försöka blanda in dem i spåret åt Diezel...

Det första spåret till Bamze var på ca 50m och det innehöll en sväng och två apporter (i form av en pipleksak och en burk med lite godis i slutet). Tänkte att det var lika bra att börja i tid med flera saker i Bamzes spår, (för med Diezel har jag haft problemet att han slutade spåra så fort han hittade första apporten).

Det andra spåret fick vara på var på ca 35m med endast hans matskål i slutet.
-Oj vad han tycker att det är kul och vad duktig han var. Han trädde ner sin långa näsa i marken och tuffade fram som ett litet tåg längs spåret :) Tänk att jag tycker det är lika fascinerande varje gång man ser dem spåra.

Diezels spår var på ca 300m, två vinklar, med två apporter (vantar) och ett slut (hans matskål).
Han tog upp spåret klockrent och lika första apporten. Vid första vinkeln vimsade han bort sig totalt, men vi gick på spåret igen och han fann den andra apporten. Han hade lite problem vid andra vinkeln oxå, men då väntade jag bara ut honom och han tog upp spåret igen och kom till slutet :)


Jag tycker att det är en så himla bra aktivering det här med spår. Man kan hålla sig på hemma planen och på ungefär två timmar hinner man med att ta sig till skogen, lägga spåren, gå både spåren och en härlig skogspromenad och ta sig hem igen. Det krävs inte så mycket planering, man har själv fått motion, man har aktiverat hundarna med något meningsfullt, man har gått promenaden och man får dess utom en härlig naturupplevelse.
-Det kan väl nästan inte bli bättre...

Ett kärt återseende...

Igår fick vi äntligen träffa våra fina vänner Moa och Mio med matte. Vi har längtat så otroligt mycket efter dem den senaste tiden.

 Moa och Mio är våra underbara vänner som vi lärt känna via collieklubben och ohsbk. De är av samma ras som Diezel och Bamze även fast de inte riktigt ser lika dana ut. Det finns nämligen två olika hårlag inom rasen collie. Diezel och Bamze är långhåriga medans dessa två bushundar är av den korthåriga varianten.

Moa & Mio busar
Foto lånat av Ann Karlsson

Vi hade en jättemysig kväll i går: med både promenad, colliebus, träning vid klubben, mycket prat och många härliga skratt tillsammans.

Bamze fick träna på att vara tyst medans jag tränade lite lydnad med Diezel.
Det var mycket nyttig träning för dem båda.



Vid 18:30 tiden började sista tillfället av valpkursen. Det var den kursen som jag skulle ha gått med Bamze om han inte hade fått rävskabb.
Vi frågade om det var ok att vi stannade för att titta, för jag kände att det skulle vara nyttigt för lilla Bamze som inte har träffat några hundar de senaste 6-7veckorna.
Instruktören var så snäll så hon sa att vi fick vara med som "störning" vilket var jättenyttigt för oss.



Vi fick göra lite olika övningar:

Först fick vi träna på kontaktövningar. Vi började med att stå i en ring, så fick en förare med hund gå slalom mellan de övriga deltagarna. Bamze skötte sig riktigt bra medans de andra deltagarna gick slalom runt oss. Visst var han sugen på att få hälsa på dem, men jag lyckade avleda honom och få han att rikta sitt fokus på mig igen. Han klarade även av att hålla kontakt största delen av varvet, när det var våran tur att gå slalom :)

Vi tränade på hantering. Tandvisning och att främmande människor klämde och kände på hunden. Det var inga problem för våran kille, som verkligen älskar människor.

Vi fick träna inkallning med hunden lös vid möte med annan hund.

Sista övningen som vi var med på var en förbudsövning.
Man fick lägga gott godis på två tallrikar och sen gå i en åtta runt dem och förbjuda hunden att ta godsakerna. Den övningen var inga problem alls, eftersom han aldrig får ta något i matväg utan tillåtelse från mig annars.



Det var verkligen jättekul att vi fick vara med vid sista kurstillfället. De pratade om att fortsätta att träffas några gånger till trots att kursen egentligen är slut, så dessa träffat/träningstillfällena tänkte vi oxå hänga med på. Nästa träff blir redan nu på onsdag.

-Det ser vi fram emot...

Tänder...

Nu är det inte många tänder kvar för lilla Bamze-busen att tappa.

Tänk att han redan blivit så stor att mjölktänderna har bytts ut mot stora riktiga tänder, som han nu skall ha livet ut.

I går morse såg jag att sista hörntanden i överkäken satt löst och sen på kvällen var även den borta. Det har bokstavligt talat trillat tänder ur munnen på honom och jag har nog hittat en tre-fyra stycken sammanlagt. Frågan är om det är några fler kvar att tappa över huvud taget.

Han har i ett par veckor gått med dubbla hörntänder i överkäken och jag har varit lite orolig över att vi skulle behöva åka till veterinären och få hjälp att plocka bort dem. Men med en massa tuggben och andra sakers hjälp så trillade de som tur var bort av sig själva :-)

KM

Det känns så himla skönt att mina ögonstenar äntligen är friskförklarade så vi kan träffa våra underbar träningskompisar igen.

I söndags var det KM på klubben som vi är med i. Först hade jag tänkt att Diezel och jag skulle ställa upp och tävla i rallylydnaden, men eftersom vi inte hade tränat så skippade jag det.

Vi åkte i alla fall dit en liten stund så vi fick träffa de andra och heja på alla som var så duktiga och tävlade. Vi träffade bla vår fina pappa Rex och Hetsa med matte.

Diezel och Bamzes pappa Rex (Springmist´s The Rednex)

Foto taget av Bettan Pettersson

och lånat av Marie-Louise Muhr

Jag ångrar faktiskt lite att vi inte ställde upp i tävlingen. För det hade ju verkligen varit ett superbra tillfälle att få träna på att tävla. Men man skall väl inte tänka så, för det är ju bara dumt att gå och ångra saker som inte blev av.

-Det kommer ju faktiskt fler tillfällen, så vi får väl ta chansen en annan gång...

Dagen idag

Förmiddagen bjöd oss på lite sol innan molnen började täcka himlen.

Här hemma har det varit full fart på colliepojkarna hela dagen. De jagar varandra, brottas, busar och biter varandra. Det känns nästan som de ska riva hela huset när de håller på som värst.

Kände att jag behövde aktivera dem lite, så det fick bli en tur till skogen på eftermiddagen där la jag några spår åt dem. Två korta till Bamze ett på ca 25m och ett på 40. Diezel fick ett lite klurigare spår med vinklar på ca 300m.

-Ååå så roligt de tyckte att det var, båda två jobbade verkligen jättebra.

Det är så kul att se lilla Bamze gå där och strosa i skogen, för att sedan se hur det går upp ett ljus för honom. Det ser ut som att han tänker: Aha...här är det något, jag följer det. När han sen kommer till slutet och får godis och beröm blir han så otroligt lycklig:)

Även Diezel var jätteduktig idag. Man ser verkligen att han tycker att det är kul nu när jag har börjat göra spåren lite klurigare åt honom. Jag hade ställt hans matskål i slutet av spåret idag också. Det känns verkligen som att han börjar bli mer och mer motiverad :)

Jag är så glad att vi åkte till skogen när vi gjorde. Vi fick lite regndroppar i håret och lagom som vi var färdiga så öppnade sig himlen. Det var otroligt skönt att komma hem efteråt och sätta sig med en varm kopp te, med två trötta hundar som värmde mina frusn fötter.

Nu är det snar dax att hoppa i regnkläderna och gå kvällspromenaden.

 

Ha en trevlig måndagskväll.

♥

Äntligen!!!

Jag är så himla glad!!!

Äntligen känns det som att jag har fått tillbaka min Diezel igen.

Under sommaren har han inte mått någe bra. Först fick han en besvärlig klåda i öronen. Vi fick någon form av spray som skulle lindra, vilket den gjorde. Men han var trött och slö och det bröt ut några slags sår på örontipparna, såg nästan ut som någon slags skorv och så blev det ytterligare klåda. Behandlingen blev en salva att smörja med och sen även en kortison-kur. 

-Det hjälpte, men han var fortfarande slö och väldigt flämtig.

 Jag har knappt känt igen honom, för han har inte alls varit glad. 

I början av sommaren hade han en fästing. Såret efter den verkar ha kliat massor, för han har inte kunnat låta bli det. Till slut utvecklades det till ett envist fukteksem, som inte ville ge sig. Efter några veckor tyckte jag att han började få klåda lite var stans över kroppen och fortfarande så var han mycket trött. Det kändes som att jag hade en gamal pensionär till hund och vid det här laget började jag bli riktigt orolig. 

Vi fick ta massor av prover. Men inga visade några fel. Veckan efter blossade det upp stora utslag lite var stanns på kroppen på honom och en enorm klåda bröt ut. Det sattes in behandling mot rävskabb, men eftersom Bamze inte hade kliat sig, så fanns en osäkerhet ifall det verkligen var skabb han drabbats av.

Två dagar gick, sen började även Bamze att klia massor och behandling sattes snabbt in.

Diezel fick fortsätta med en låg dos av kortison, för att dämpa hans klåda. Nu är det en vecka sedan vi slutade med det och bara en vecka kvar tills vi ska upprepa behandlingen av skabben (vilket man skall göra efter en månad).

Det skall bli så skönt när behandlingen är över och vi äntligen kommer att kunna träffa våra underbara träningskompisar igen.

Jag är också så glad över att Diezel verkligen mår bättre.

De senaste dagarna känns det som att jag har fått tillbaka min vanliga glada colliekille.

Han är nu glad och sprallig, tycker det är roligt att träna lite, blir inte alls så trött under promenaderna, kommer upp och myser i sängen och framför allt så tycker han att det är jättekul med sin lillebror.

Han bjuder upp Bamze till lek, de stojar och morrar, springer och jagar, brottas och busar mest hela tiden.



Bamze & Diezel efter en brottningsmatch.

Tyvärr så har Diezels annars så fina öron börjat att stå upp,
efter att vi har smörjt örontipparna med den där salvan :(



Alldeles nyss hade de en rejäl brottningsmatch, men nu ligger tillsammans och sover på golvet bredvid mina fötter. Känner att det även börjar bli dags för mig att krypa till kojs.

Natti natti 

 ♥

En tur norr ut...

Jag och mina fina killar har tagit en liten tur norr ut, för att hälsa på "mormor" & "morfar".

Det blir ett par lata dagar för att ladda batterierna, med endast mysiga skogspromenader som aktivering.

Träningen lägger vi åt sidan och bara njuter av sommarens kanske sista riktigt varma dagar.

Diezel och Moa, hans älsklingstjej som vi bla tränar sök tillsammans med.

 

Om ett par veckor ska de äntligen vara färdigbehandlade och då hoppas vi på att allt skall vara bra, så vi kan få börja träffa våra underbara träningskompisar igen. Det ser vi verkligen fram emot, både jag och mina fina killar.

Nu ska vi snart krypa ner i sängen alla tre...

...natti natti!!

Vi vann!!!

När det var Collie-SM i örebro så hade vi anmält oss till söndagens utställning. Det var Bamze och jag som skulle vara med, men tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig.

Eftersom SM-et gick av stapeln på hemmaplan, så hade vi planerat att åka dit och titta alla dagarna.

Det startade på fredagseftermiddagen och på kvällen passade vi på att låta Bamze busa av sig med sin bästis. Tyvärr slutade leken med att Bamze fick något i ögat, (troligtvis en vass valp-tand) vilket resulterade i att vi blev sittandes på Strömsholms djursjukhus i princip hela lördagen.

Bamze blev sövd och de undersökte ögat ordentligt och kom fram till att hornhinnan hade blivit skadad. Lite fattigare på pengar och några mediciner rikare åkte vi hem med en trött liten valp.

 ♥

Tyvärr så kunde vi inte vara med de övriga valparna i kullen när de klev in i ringen, men vi stod i alla fall och hejade på dem, på söndagsförmiddagen.

-Det gick så bra för dem!!

Syster Luna blev tredje bästa valp bland tikarna. 

Pappa Rex tog hem BIS-1 Avelsklass-valp med sina döttrar och Bamzes uppfödare blev BIS-1 Uppf.grupp-valp.

Det var verkligen jättekul för dem alla!! Synd bara att inte vi också kunde vara med. Men men, det blir fler tillfällen.

-Trots att vi inte var med på utställningen så vann vi en riktig storvinst i alla fall!!

Som på de flesta arrangemang, så kunde man även här köpa lotter. Vi köpte några stycken och hade en himla tur, för det blev vinst på två av dem. Det vi vann var att få gå till hundfotografen och få två förstoringar i färg.

-Nu i veckan kom de äntligen...

Diezel

Mild Kachina´s Black Eagle

 ♥

Bamze

Cool Lines Call Of Duty

 ♥

Jag har redigerat om dem och gjort dem svartvita, för jag tycker att det är så fint. 

-Visst blev de bra?

Ifall ni undrar hur det gick med Bamzes ögonskada, så gick det bra.

Vi medicinerade morgon, middag, kväll under flera dagar. När vi sen var på återbesök hade det läkt :)

Nu tänkte jag ta en liten promenad med mina fina colliepojkar.

Ha en bra onsdag...

 ♥

Sidor...

Som ni kanske ser till vänser så har jag lagt till lite sidor i en spalt.

Jag började med att lägga till en sida Om mig,

en om Diezel och en om Bamze.

Nu har jag också lagt till en sida som jag kallar för Bildgalleri.

 Där kommer jag att visa lite olika bilder, med tillhörande text.

Idag har det tillkommit en del bilder och fler är på G.

♥

Bamze, Bamze, Bus...

... Ibland är han bara så hopplös min lilla odåga!!

Hyss är bara förnamnet på vad han kan hitta på.

När jag kom ut för några veckor sedan så trodde jag nästan att det hade snöat, trots att termometern visade 28+. På marken var det alldeles vitt. Gissa vad det var??

-Det var bara våran lilla Bamze-bus som hade gått in på uterummet och snott en av mattes kuddar. Den stackars kudden var allt annat än hel och innehållet spred han ut över halva gräsmattan.

När han sen blev upptäckt med lite lurv i munnen såg han jättenöjd ut. Precis som att han sa: Titta matte vad jag har gjort, visst är jag duktig?

 ♥

En annan dag när han och Diezel hade varit hemma själva och vi kom hem så upptäckte jag något annat, som inte direkt gjorde mig glad. Min trapp-stol som pappa har renoverat så fint till mig, fann jag inte riktigt i samma fina skick som när vi lämnade hemmet  en och en halv timma tidigare.

Nu fattades ett litet hörn och det var fullt med små små hål, efter små valp-tänder.

Ibland vet man ju inte om man ska skratta eller gråta...

 ♥

...Idag var oxå en sån dag. Det var faktiskt närmre till gråt än skratt denna morgon.

För att ta historien från början så behövde vi köpa en ny gräsklippare för ett par veckor sedan. Eftersom jag får så ont av att klippa gräset så satsade vi på en sån här gräsklippar-robot.

-Jag har varit så glad för denna gräsklippare. Och tror aldrig att jag kommer att ångra detta köp.

 Han ser ut som en liten sköldpadda som tuffar runt där ute. Han klipper ett visst antal minuter, sen tuffar han till laddningsstationen, där han vilar och fyller på batterierna igen, under lika lång tid. Sen tuffar han åter ut på gräsmattan igen och det är nyklippt och fint hela tiden. Jag skriver han, det är för att vi har bestämt att det är en han. Eftersom han ser ut som en sköldpadda och verkar ha som en inbyggd mat och sovklocka, så valde jag att kalla honom för Skalman. Ett bra namn, som jag verkligen tycker passar honom.

För att Skalman ska veta var han ska klippa så har vi dragit en begränsningsslinga runt om hela trädgården. När han kör på begränsningsslingan så vänder han och börjar köra åt ett annat håll igen. Den där begränsningsslingan kan man välja om man vill gräva ner eller om man skall låta gräset växa över. Vår tanke var att gräva ner på vissa ställen och låta gräset växa över på andra. Men vi skulle vänta några veckor, för att se att slingan ligger bra. På vissa ställen är det jättebra, medans andra ställen måste vi ändra på den.

Bamze tyckte nog att vi skulle ändra på den där slingan redan idag...

För när husse hade släppt ut honom, för att morgonkissa och sen tog in honom efter en stund igen så upptäckte han att den lilla odågan hade bitit av Skalmans begränsningsslinga.

-Jodå!! Det är sant, rätt av. Några små små hål fanns det oxå i den.  Det är ju tur att det inte är någon farlig slinga att bita i, i alla fall.

Om man inte ger Bamze meningsfull sysselsättning, så är han inte sen med att komma på egna saker att hitta på. Tyvärr delar jag inte riktigt hans uppfattning om vad som är meningsfull sysselsättning och inte.

-Oj oj oj, vad ska det bli av denna lilla collie-valp?

 ♥

Just nu är han i alla fall jättego...

...han är faktiskt otroligt söt när han sover ;)

För tillfället ligger han här och värmer mina frusna fötter. 

Men men, när det är såhär får man tänka på att han fortfarande är den där oslipade diamanten, som matte har till uppgift att vara med och forma. 

Så tänker jag oxå på de stunder, när han kommer och sätter sig framför mig, lägger huvudet på sned och tittar in i mina ögon, med den snällaste blick man kan tänka. Hur ska man då kunna vara arg på ett sånt här litet yrväder.

Det var någon som skrev till min uppfödare:

-Denna valp kanske du har fått för dina synder

(om Bamzes syster).

-Då älskar jag verkligen mina synder, skrev hon till svar.

Och jag kan ju inte annat än hålla med henne.

För hur jobbig och full i hyss detta lilla yrväder än kan vara, så är jag ändå otroligt glad över att vi hämtade hem honom. 

Nu måste bara matte försöka att komma på lite meningsfull sysselsättning åt honom, innan nästa rackartyg ploppar upp i hans lilla huvud.

(Någon som har tips och idéer, så tar jag gärna emot dem. Lämna dem gärna som en kommentar. Tack på förhand.)

Ska i alla fall börja med att ta med mig Diezel och honom på en promenad, innan regnet kommer.

 ♥

Nu har vi testat att spåra...

I början av veckan fick jag för mig att vi skulle försöka oss på att spåra lite.

Jag visste inte riktigt hur det skulle gå för det var så himla länge sedan Diezel fick spåra och det lilla monstret har aldrig spårat i hela sitt liv förut.

Jag började med att lägga ett litet ganska rakt spår till Bamze på ca 25m. I slutet la jag en av alla alla hans favoritleksaker. Flätan, som man kan kampa och leka med och så la jag en köttbulle i en burk.

Sen snittslade jag ett spår till Diezel, som innehöll en rät vinkel, två apporter i form av ett par vantar och så en fläta i slutet. Själva spåret från start till slut blev väl en sådär 150meter kanske.

Medans spåren fick "ligga till sig" så gick vi på en mysig promenad bort till dammen, så de blev rastade ordentligt och så fick de springa av sig lite.

 ♥

Väl tillbaka så tänkte jag att Bamze skulle få börja. Jag hade tagit med selen som jag köpte till Diezel när han var ganska liten. När jag tog fram den såg han så fundersam ut. Jag spände in  det nästan till det minsta och då passade det perfekt. Nu hade spåret legat i ca 45-50minuter.

Jag tog honom i kopplet och sneddade spåret. Han nosade och nosade, gick över och förbi. Jag vände och sneddade spåret nån meter längre fram och då såg det ut som att det gick upp ett litet ljus för honom.

Han satte ner näsan i marken och började följa spåret, ända till slutet.

Det var så kul att se honom. Jag berömde, tjoade, blev glad, klappade om honom, gav honom massor av köttbulle-bitar och lekte med flätan.

Han blev så glad så han höll på att krypa ur skinnet, svansen gick som en propeller och han mumsade i sig köttbulle-bitar för glatta livet. Sen kampade han som bara den med flätan.

När vi sen började gå mot bilen såg det ut precis som att han ville spåra mer...

...så jag gjorde faktiskt ett litet spår till åt honom.

 ♥

Medans Bamze fick sitta i bilen och vänta på nästa spår så fick Diezel gå sitt: 



Diezel spårar.
Bild tagen av Marie-Louise Muhr våren 2011



Jag tog Diezel och sneddade spåret, det såg ut som att han tog upp det på en gång. Sen blev jag så osäker. Eftersom jag hade snitslat så såg jag att han inte alls gick där han skulle. Men matte ska nog sluta att fundera på om Diezel kan detta eller inte. Det är ju inte jag som har en super nos på en lång collie-näsa.

När jag tittade närmre på snitslarna så såg jag att det blåste på rätt så rejält, åt det hållet som Diezel gick. Spåret måste ha flyttat sig med vinden.

När första apporten/vanten kom, gick han in på spåret och tog den. Jag blev så glad och berömde honom massor och matade med köttbulle-bitar. Sen när han fortsatte spåra så gick han en bit ifrån snitslarna igen, när vinkeln kom fick han lite problem, men det löste han efter lite trixande och letande. Han tog andra apporten oxå och sen kom han till slutet. Å vad duktig han var min fina colliekille.

 ♥

Sen blev det då Bamzes tur igen. Det spåret hade legat max

25minuter-1 halvtimme. Men jag tog ut honom ur bilen och han var så förväntansfull. När jag tog fram selen blev han galen, han hoppade, stutsade och höll nästan på att krypa ur kroppen. När jag höll fram den satte han sig helt still. Jag selade på och vi gick mot spåret.

Tänk vilken arbetsglädje det är i denna lilla hund, det är så otroligt kul. Han bara älskar att göra allt som matte tar sig för med honom och han är så alert hela tiden.

Lite förvirrat var det i det här spåret först, men sen tog han upp det klockrent och följde ända till slutet. Även här såg det ut som om han ville fortsätta mer.

 ♥

Nu när detta gick så bra ville jag testa dagen efter igen.

Jag körde samma upplägg två korta spår till Bamze och ett längre till Diezel. Men denna gång fick Diezels spår bli ca 300m, med fler vinklar och klurigheter. Eftersom Bamze så gärna ville fortsätta dagen innan så förlängde jag det ena spåret lite. Det första fick bli ca 25m, med det andra ca 40m.

Jag gick första spåret med Bamze. Det gick bra, men det gick inte riktigt lika bra som dagen innan. Han var inte riktigt med på noterna och vi fick snedda spåret flera gånger, men till slut så tog han det och följde till slutet.

 ♥

Sen fick Diezel komma ut. Det var verkligen hans spårdag denna dag. Han såg ut som att han tyckte det var jättekul, nu när det var lite klurigare. Första apporten var inga problem, inte första vinkeln heller. Andra aporten tog han oxå och även andra vinkeln, sen när jag hade vinklat in mot ett snår blev han lite fundersam och gick runt lite innan han tog upp det. På andra sidan hallonsnåret var det lite mer sly, när man kom igenom det hade jag gjort en stor böj och sen avslutat med hans matskål. Å vad glad han blev när han hittade sin kvällsmat mitt ute i skogen :)

Han fick äta lite, fick lite falukorv och sen fick han äta resten i bilen, medans jag tog ut Bamze igen.

 ♥

Bamze var jätteivrig och ville iväg hela tiden, men var alldeles för okonsentrerad på att försöka ta upp spåret. Vi sneddade flera, flera gånger, men han ville bara över på andra sidan vägen, Där Diezels spår var.

När det nu inte gick någe bra, tänkte jag att det är bättre att bara strunta i det, jag få göra ett nytt försök en annan dag.

Det är ju faktiskt inte hela världen...

Vi körde bara några lydnadsövningar i stället, bara för att få ett bra avslut och göra något roligt, innan vi åkte från skogen. När vi sen kom hem visade det sig att Bamze var dålig i magen.

Kanske därför det inte gick lika bra denna dag, vad vet jag.

Jag vet i alla fall att det är så kul att jobba med mina underbara colliepojkar. Och att både de och jag mår så otroligt bra av det. 

 ♥

Hur det hela började...

Jag har alltid varit djurmänniska och ända sedan jag var liten har jag önskat mig en egen hund.
I drömmen har jag alltid sett Lassie framför mig.

Ni vet den där otroligt kloka och vackra långhåriga colliehunden i alla gamla filmer.

Jag tjatade och tjatade när jag var liten, men mamma och pappa gav aldrig med sig. Mamma tyckte att det var för mycket jobb och pappa var ingen hundmänniska. Så jag fick vara glad över våra underbara katter som vi delade livet med under min uppväxt.

När A och jag flyttade ut till landet var det bara självklart för oss båda att vi skulle skaffa katt. Jag berättade för honom att jag alltid haft en dröm om att få en egen hund och frågade om inte vi kunde skaffa en så småningom.
Till svar fick jag att han inte var någon hundmänniska och det svaret försökte jag nöjda mig med.

♥

Ett par år flöt på men drömmen lämnade mig aldrig...


Så hösten 2005 fick vi frågan om vi kunde tänka oss att ta hand om en han-hund på 6år. Det var inte vilken hund som helst:
-Det var en sån hund som jag alltid hade drömt om, en sobelfärgad collie precis som Lassie.

Då lyckades jag faktiskt övertala A och vi tog hem honom på prov.

Om det var en ren slump eller om det var ödet, det har jag ingen aning om. Men en sak vet jag och det är att hösten 2005 blev min dröm sann.



Noodless Magic Man
" Zack "



Tyvärr blev inte tiden tillsammans med honom så lång som vi hade hoppats på, livet ville något annat och hösten 2008 somnade våran Zack in.

Jag är i alla fall otroligt lycklig över de tre fantastiska åren vi fick tillsammans med denna underbara hund. Han fick oss att inse en sak, att vi aldrig mer vill vara utan hund.

 ♥

Redan några veckor senare började vi leta efter en tänkbar kennel att köpa valp ifrån. Valet av ras var bara självklart...en COLLIE 
Vi fick kontakt med en jättebra uppfödare. Hon skulle få valpar till våren så till sommaren skulle de vara leveransklara.

Veckorna flöt på i tystnad och tomhet, det var nästan outhärdligt.

Så av dessa anledningar tittade jag in på en annan kennels hemsida och där fick jag se denna bild:

Det blev kärlek vid första ögonkastet...

Jag har aldrig haft en så stark känsla i hela mitt liv förut.

Någonting sa mig:

-Här är han!!

-Här är din valp!!

Och tänk och tänka sig där var HAN... 

...Våran ljuvliga Diezel.

 ♥

-Nu fick jag en liten tokig idé:

Att jag skulle starta en egen liten blogg till
mina ögonstenar Diezel och Bamze.

Jag kommer att försöka skriva lite då och då
och berätta vad vi har för oss.

Det kommer att handla om allt som har med mina collie-pojkar att göra. Om vad vi hittat på den senaste tiden i form av aktivering, träning och andra kuliga saker man kan göra tillsammans med sina svansviftande vänner.

Tanken är att de som vill följa oss skall kunna göra det.

Men framför allt är det för att jag själv skall kunna blicka tillbaka och minnas allt roligt vi gör. 
Jag kommer att ha bloggen som en slags träningsdagbok,
(som ett bra hjälpmedel i vår träning) som jag kommer att kunna gå tillbaka till och titta på alla framsteg och bakslag som vi genomgår.

Hoppas att ni kommer att finna glädje i att titta in här hos oss och följa Mina underbara Colliepojkar.

 ♥