Tänka sig: ännu mera agility.

Fjärde tillfället:
I onsdags var vi iväg för fjärde gången på agilitykurs. Vi kom dit ca en halvtimma innan så vi hann med att rasta ordentligt och värma upp.
Den här gången kopplade vi ihop hopphinder och gungbrädan. Samt långhindret tillsammans med flera hopphinder. Först körde jag bara på låg höjd med Diezel, eftersom han hade visat hemma att han tvekat lite när vi tränade på hög höjd. Allt eftersom tiden gick höjde vi mer och mer och det var inga problem alls.


Han var så taggad och tycket att det var så himla roligt hela lektionen, så när kursen sedan var slut så stannade vi kvar en liten stund extra och tränade på lite slalom, släptunneln, samt däcket på låg höjd.
Det gick kanonbra och var inga tveksamheter alls.


Det kändes så himla bra!!
Nu ser vi fram emot nästa kurstillfälle...

Utställning.

Lördagen den 24/9 var det utställning i Lindesberg. Först hade jag tänkt att anmäla Bamze dit, men eftersom vi redan var anmälda till Västerås den 2/10 så kände jag att det skulle bli lite förmycket med två helger i rad. Men eftersom två av systrarna skulle till Linde så slog vi två flugor i en smäll och passade på att hälsa på "mormor" & "morfar" den helgen. Vi åkte upp på fredagen och sov över, sen på lördagsmorgonen begav jag och Bamze oss mot utställningen medans Diezel fick vara kvar hos mina föräldrar.
Tänkte att det skulle vara bra miljöträning och framför allt nyttigt för Bamze att åka någon stanns utan Diezel och så tyckte jag nog att det skulle räcka att hålla reda på en hund på utställningsområdet.


-Men tji fick jag!!
Jag hade glömt stamtavlan med vaccinationsintyg hemma, så Bamze fick inte ens följa med in. Det kändes lite snopet att få gå och sätta honom i bilen och att jag fick gå in själv. Men sådana är ju reglerna.


Jag tittade medans syrrorna gick. Den ena kom trea och den andra femma, men med bra kritik. Eftersom ingen av dem gick vidare så följde de med oss till bilen så Bamze fick träffa dem i stället. Det var så kul för dem att få leka en liten stund.


-Nu när jag känner efter så inser jag  nog att jag börjar bli lite spänd av förväntan inför helgens kommande utställning...

Mera agility...

Vårt tredje agilitykurstillfälle:
Den dagen lyckades vi få med oss husse och Bamze. Tyckte det var bra miljöträning för "lillebror" och så ville jag att A skulle se vad kul Diezel tyckte det var med agility.


Den här dagen kopplade vi ihop två hopphinder och långtunneln. Diezel fick börja. Han hoppade över första hindret som var rätt så högt. Men vid det andra så var han troligtvis bara fokuserad på tunneln för han sprang rakt in i det andra hindret med näsan. Han tyckte inte alls att det var kul och  försökte med att krypa under hindret vid nästa försök. Tillslut fick jag honom i alla fall att hoppa och han avslutade med tunneln i världens fart :)
Nästa gång det var våran tur ville han inte heller hoppa. Vi insåg då att han troligtvis blev bländad av solen så vi började i andra änden och då var det inga problem alls.
Nästa hinder att testa var bordet. Det är ett bord som hunden skall hoppa upp på och stanna i fem sekunder innan den får köra vidare.


Vi fick även prova på två balanshinder, gungbrädan och A-hindret. Vid alla balanshinder finns något som kallas för kontaktfält. Det är en markerad sträcka som hunden måste nudda för att klara hindret. Vi lägger ner en stor del av träningen på att hunden skall ha minst en tass (gärna två) på kontaktfälten innan den får gå vidare över hindret. A-hindret var inga problem, Diezel såg ut att tycka det var jättekul och han har verkligen förstått att i det här med agility skall man använda sig av fart. Det är så kul eftersom han inte har så mycket tempo i sig annars. Gungbrädan var lite konstig eftersom den rörde på sig, men även den tyckte han var rolig.

Matte är så glad över att vi äntligen har hittat något som Diezel verkligen älskar, förutom att valla får.

Agility: Andra kurstillfället

Det andra kurstillfället vi hade var en söndag och dubbellektion. Vi började dagen med att hoppa i regnstället och åkte hemifrån straxt efter kl 09:00, för att hinna dit i tid. Vi gick en runda för uppvärmning och rastning sen drog vi igång kl 10:00. Denna dagen fick vi gå igenom slalom, tunneln med släp, däcket som hunden skall hoppa igenom, ett balanshinder och långhopp.

I början gick allt jättebra. Vi körde på och Diezel tyckte det var jättekul. Slalomen började han förstå redan vid andra-tredje försöket. Det är bara för matte att lära sig hur man skall visa saker på bästa möjliga vis.

Sen gick vi igenom "däcket", ett runt hinder som hunden skall hoppa igenom. Först fick vi försöka på den låga höjden (som egentligen är för small och medium-hundar). Det var inga problem och även detta gillade han. Sen vände vi däcket så det blev lage-höjden vilket också gick jättebra, ända tills vi skulle koppla ihop hinder. Vi satte en tunnel efter. Jag satte Diezel framför däcket och gick själv fram så jag skulle hinna med att styra in honom i tunneln.

Tyvärr var nog Diezel bara fokuserad på tunneln då, han hoppade lite försent så han kraschade rakt in i däcket. Om det bara hade varit det så hade det inte varit någon fara. Men däcket sitter uppspänt i en slags ram av fyrkantsprofiler som är vändbar och den ramen sitter uppspänd i ytterligare en ram som håller hela hindret uppe på plats. När Diezel ramlade ner lyckades han få in höger baktass mellan de två ramarna och klämdes fast. Varpå han bara tjöt och fick panik. Det samma fick matte, som skulle försöka rädda sin älskling.
-Jag var så lugn jag kunde när jag försökte få loss honom och jag daltade inte med honom efteråt för att inte förstärka rädslan. Trots det var jag livrädd och trodde nästan att han brutit tassen eller benet.

Men när vi kontrollerat att det verkade ha gått bra så sänkte vi hindret så han fick prova att hoppa igenom däcket igen. Han hoppade igenom men inte riktigt med samma fart som innan.
Tyvärr så ville jag lite senare testa att höja till rätt höjd, men då ville han inte hoppa, så vi körde bara vidare på den låga höjd. Vi får hoppas att det inte blir ett problem i framtiden.

När vi skulle testa vad jag kommer att kalla för "bommen" hade jag ingen aning om hur det skulle gå. Detta hade Diezel aldrig testat förut. Det är ett hinder där hunden skall balansera på en planka som först går upp, sen rakt och sen ner igen. Det var absolut inte något problem. Det är så kul att se att Diezel tycker att det är så himla kul.

Många hundar brukar tycka att släptunneln är lite äcklig att gå igenom, framförallt när den är blöt. Men det hade inte Diezel heller några problem med.

Sen fick vi testa långhopp. Det är ett lågt men långt hinder. Detta hade Diezel lite svårt för. Vi fick minska ner till två plankor och då gick det bra. Vi testade några gånger och satte ihop det med släptunneln. Efter några försök kunde vi fylla på långhindret med en planka till och sista försöket hoppade han hela vägen över  och gick genom utan att vi höll i släpet alls. Duktig kille!!

Jag kan tala om att både collien och matten var mycket trötta men också otroligt nöjda efter dagens agilitylektion :)

Agility: första kurstillfället...

I torsdags kväll dumpade jag och Diezel hans lillebror i traktorn hos husse, sen åkte vi till klubben för att börja våran agilitykurs :)
Vi började med att samlas i klubbstugan för lite genomgång där vi fick förklarat för oss vad agility var och sen gick vi ut och fick prova på de första hindren. På en gång märktes det att Diezel verkligen tyckte det var jättekul.
Vi har ju bara testat på agility en enda gång förut och det var i somras, redan då insåg jag att han verkligen gillade det.

Vi är 10 kursdeltagare så vi delades in i två grupper. De stora hundarna (som kommer gå i large-klass) i en grupp och de mindre (small & medium) i den andra. Det var hopphinder och tunneln som var de första hindren vi fick öva på.
De första hoppen gick bra, men när jag skulle börja springa på hindrets vänstra sida blev Diezel förvirrad och sprang förbi också. Efter några försök fungerade det i alla fall.

Sen skulle vi köra tunneln. Det var inga problem alls för Diezel. Vi har ju tränat "igenom" så himla mycket på andra saker. Först provade vi när tunneln var ihopskjuten, sen drog vi ut den mer och mer ända till full längd och sen böjde vi den oxå. Även här blev det svårare när jag sprang på tunnelns vänstra sida i stället för den högra. Men det gick bra det också efter en stund.

Eftersom Diezel vet vad "igenom" betyder så använde jag det ordet som kommando när han skulle genom tunneln. Men det finns ju fler hinder som han ska genom, så nu måste jag bestämma mig för vad jag skall använda för kommando till de olika hindren.
Skall i alla fall försöka vara konsekvent med att säga "tunnel" till tunneln. Sen får vi se vad de andra hindren skall döpas till...

Torsdagens spår...

I torsdags var det riktigt skapligt väder, så jag tog med mig colliepojkarna ut i skogen för att spåra lite. Som vanligt fick Diezel ett lite längre spår och Bamze två korta.
Denna dag fick jag för mig att träna lite med vanliga pinnapporter. Förut har jag bara haft dem hemma och visat dem och låtit Diezel ge mig dem. 
Nu tog jag med dem till skogen och testade att lägga ut dem på stigen medans Diezel såg på, så fick han ge mig dem. Testade även att få Bamze att plocka upp dem, vilket han så gärna gjorde. Snart borde det vara dax att försöka blanda in dem i spåret åt Diezel...

Det första spåret till Bamze var på ca 50m och det innehöll en sväng och två apporter (i form av en pipleksak och en burk med lite godis i slutet). Tänkte att det var lika bra att börja i tid med flera saker i Bamzes spår, (för med Diezel har jag haft problemet att han slutade spåra så fort han hittade första apporten).

Det andra spåret fick vara på var på ca 35m med endast hans matskål i slutet.
-Oj vad han tycker att det är kul och vad duktig han var. Han trädde ner sin långa näsa i marken och tuffade fram som ett litet tåg längs spåret :) Tänk att jag tycker det är lika fascinerande varje gång man ser dem spåra.

Diezels spår var på ca 300m, två vinklar, med två apporter (vantar) och ett slut (hans matskål).
Han tog upp spåret klockrent och lika första apporten. Vid första vinkeln vimsade han bort sig totalt, men vi gick på spåret igen och han fann den andra apporten. Han hade lite problem vid andra vinkeln oxå, men då väntade jag bara ut honom och han tog upp spåret igen och kom till slutet :)


Jag tycker att det är en så himla bra aktivering det här med spår. Man kan hålla sig på hemma planen och på ungefär två timmar hinner man med att ta sig till skogen, lägga spåren, gå både spåren och en härlig skogspromenad och ta sig hem igen. Det krävs inte så mycket planering, man har själv fått motion, man har aktiverat hundarna med något meningsfullt, man har gått promenaden och man får dess utom en härlig naturupplevelse.
-Det kan väl nästan inte bli bättre...

Ett kärt återseende...

Igår fick vi äntligen träffa våra fina vänner Moa och Mio med matte. Vi har längtat så otroligt mycket efter dem den senaste tiden.

 Moa och Mio är våra underbara vänner som vi lärt känna via collieklubben och ohsbk. De är av samma ras som Diezel och Bamze även fast de inte riktigt ser lika dana ut. Det finns nämligen två olika hårlag inom rasen collie. Diezel och Bamze är långhåriga medans dessa två bushundar är av den korthåriga varianten.

Moa & Mio busar
Foto lånat av Ann Karlsson

Vi hade en jättemysig kväll i går: med både promenad, colliebus, träning vid klubben, mycket prat och många härliga skratt tillsammans.

Bamze fick träna på att vara tyst medans jag tränade lite lydnad med Diezel.
Det var mycket nyttig träning för dem båda.



Vid 18:30 tiden började sista tillfället av valpkursen. Det var den kursen som jag skulle ha gått med Bamze om han inte hade fått rävskabb.
Vi frågade om det var ok att vi stannade för att titta, för jag kände att det skulle vara nyttigt för lilla Bamze som inte har träffat några hundar de senaste 6-7veckorna.
Instruktören var så snäll så hon sa att vi fick vara med som "störning" vilket var jättenyttigt för oss.



Vi fick göra lite olika övningar:

Först fick vi träna på kontaktövningar. Vi började med att stå i en ring, så fick en förare med hund gå slalom mellan de övriga deltagarna. Bamze skötte sig riktigt bra medans de andra deltagarna gick slalom runt oss. Visst var han sugen på att få hälsa på dem, men jag lyckade avleda honom och få han att rikta sitt fokus på mig igen. Han klarade även av att hålla kontakt största delen av varvet, när det var våran tur att gå slalom :)

Vi tränade på hantering. Tandvisning och att främmande människor klämde och kände på hunden. Det var inga problem för våran kille, som verkligen älskar människor.

Vi fick träna inkallning med hunden lös vid möte med annan hund.

Sista övningen som vi var med på var en förbudsövning.
Man fick lägga gott godis på två tallrikar och sen gå i en åtta runt dem och förbjuda hunden att ta godsakerna. Den övningen var inga problem alls, eftersom han aldrig får ta något i matväg utan tillåtelse från mig annars.



Det var verkligen jättekul att vi fick vara med vid sista kurstillfället. De pratade om att fortsätta att träffas några gånger till trots att kursen egentligen är slut, så dessa träffat/träningstillfällena tänkte vi oxå hänga med på. Nästa träff blir redan nu på onsdag.

-Det ser vi fram emot...

Tänder...

Nu är det inte många tänder kvar för lilla Bamze-busen att tappa.

Tänk att han redan blivit så stor att mjölktänderna har bytts ut mot stora riktiga tänder, som han nu skall ha livet ut.

I går morse såg jag att sista hörntanden i överkäken satt löst och sen på kvällen var även den borta. Det har bokstavligt talat trillat tänder ur munnen på honom och jag har nog hittat en tre-fyra stycken sammanlagt. Frågan är om det är några fler kvar att tappa över huvud taget.

Han har i ett par veckor gått med dubbla hörntänder i överkäken och jag har varit lite orolig över att vi skulle behöva åka till veterinären och få hjälp att plocka bort dem. Men med en massa tuggben och andra sakers hjälp så trillade de som tur var bort av sig själva :-)

KM

Det känns så himla skönt att mina ögonstenar äntligen är friskförklarade så vi kan träffa våra underbar träningskompisar igen.

I söndags var det KM på klubben som vi är med i. Först hade jag tänkt att Diezel och jag skulle ställa upp och tävla i rallylydnaden, men eftersom vi inte hade tränat så skippade jag det.

Vi åkte i alla fall dit en liten stund så vi fick träffa de andra och heja på alla som var så duktiga och tävlade. Vi träffade bla vår fina pappa Rex och Hetsa med matte.

Diezel och Bamzes pappa Rex (Springmist´s The Rednex)

Foto taget av Bettan Pettersson

och lånat av Marie-Louise Muhr

Jag ångrar faktiskt lite att vi inte ställde upp i tävlingen. För det hade ju verkligen varit ett superbra tillfälle att få träna på att tävla. Men man skall väl inte tänka så, för det är ju bara dumt att gå och ångra saker som inte blev av.

-Det kommer ju faktiskt fler tillfällen, så vi får väl ta chansen en annan gång...

Dagen idag

Förmiddagen bjöd oss på lite sol innan molnen började täcka himlen.

Här hemma har det varit full fart på colliepojkarna hela dagen. De jagar varandra, brottas, busar och biter varandra. Det känns nästan som de ska riva hela huset när de håller på som värst.

Kände att jag behövde aktivera dem lite, så det fick bli en tur till skogen på eftermiddagen där la jag några spår åt dem. Två korta till Bamze ett på ca 25m och ett på 40. Diezel fick ett lite klurigare spår med vinklar på ca 300m.

-Ååå så roligt de tyckte att det var, båda två jobbade verkligen jättebra.

Det är så kul att se lilla Bamze gå där och strosa i skogen, för att sedan se hur det går upp ett ljus för honom. Det ser ut som att han tänker: Aha...här är det något, jag följer det. När han sen kommer till slutet och får godis och beröm blir han så otroligt lycklig:)

Även Diezel var jätteduktig idag. Man ser verkligen att han tycker att det är kul nu när jag har börjat göra spåren lite klurigare åt honom. Jag hade ställt hans matskål i slutet av spåret idag också. Det känns verkligen som att han börjar bli mer och mer motiverad :)

Jag är så glad att vi åkte till skogen när vi gjorde. Vi fick lite regndroppar i håret och lagom som vi var färdiga så öppnade sig himlen. Det var otroligt skönt att komma hem efteråt och sätta sig med en varm kopp te, med två trötta hundar som värmde mina frusn fötter.

Nu är det snar dax att hoppa i regnkläderna och gå kvällspromenaden.

 

Ha en trevlig måndagskväll.

♥