I torsdags var det riktigt skapligt väder, så jag tog med mig colliepojkarna ut i skogen för att spåra lite. Som vanligt fick Diezel ett lite längre spår och Bamze två korta.
Denna dag fick jag för mig att träna lite med vanliga pinnapporter. Förut har jag bara haft dem hemma och visat dem och låtit Diezel ge mig dem.
Nu tog jag med dem till skogen och testade att lägga ut dem på stigen medans Diezel såg på, så fick han ge mig dem. Testade även att få Bamze att plocka upp dem, vilket han så gärna gjorde. Snart borde det vara dax att försöka blanda in dem i spåret åt Diezel...
Det första spåret till Bamze var på ca 50m och det innehöll en sväng och två apporter (i form av en pipleksak och en burk med lite godis i slutet). Tänkte att det var lika bra att börja i tid med flera saker i Bamzes spår, (för med Diezel har jag haft problemet att han slutade spåra så fort han hittade första apporten).
Det andra spåret fick vara på var på ca 35m med endast hans matskål i slutet.
-Oj vad han tycker att det är kul och vad duktig han var. Han trädde ner sin långa näsa i marken och tuffade fram som ett litet tåg längs spåret :) Tänk att jag tycker det är lika fascinerande varje gång man ser dem spåra.
Diezels spår var på ca 300m, två vinklar, med två apporter (vantar) och ett slut (hans matskål).
Han tog upp spåret klockrent och lika första apporten. Vid första vinkeln vimsade han bort sig totalt, men vi gick på spåret igen och han fann den andra apporten. Han hade lite problem vid andra vinkeln oxå, men då väntade jag bara ut honom och han tog upp spåret igen och kom till slutet :)
Jag tycker att det är en så himla bra aktivering det här med spår. Man kan hålla sig på hemma planen och på ungefär två timmar hinner man med att ta sig till skogen, lägga spåren, gå både spåren och en härlig skogspromenad och ta sig hem igen. Det krävs inte så mycket planering, man har själv fått motion, man har aktiverat hundarna med något meningsfullt, man har gått promenaden och man får dess utom en härlig naturupplevelse.
-Det kan väl nästan inte bli bättre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar